Äntligen

För att göra en lång historia kort. Som fackligt aktiv i Mölndal, innan jag sadlade om till politiken, jobbade jag med frågan om arbets- och skyddskläder för personal i kommunens kvinnodominerade yrken, som till exempel förskola och hemtjänst. Bland det första jag gjorde som stadsekreteterare var att förse det dåvarande kommunalrådet med en motion om en översyn av behovet av arbets- och skyddskläder i våra stadsdelar. Motionen bifölls av samtliga partier och den utredning som gjordes visade att det vid samtliga stadsdelsförvaltningar fanns ett behov av förbättringar. Behoven fanns – föga förvånande – främst inom de kvinnodominerade yrkena. När det gällde de mansdominerade förvaltningarna var utrustningen mer än väl tillgodosedd. Vissa yrkesgrupper hade till och med tillgång till arbetskalsonger, medan förskolepersonalen saknade så självklar utrustning som till exempel regnkläder, stövlar, vantar och mössor. Man skulle kunna tro att ett sådan uppenbart exempel på bristande jämställdhet skulle resultera i en febril aktivitet, såväl i stadsdelarna som hos den politiska majoriteten i staden. Så var dock inte fallet. Istället hände ingenting. Vid det här laget var jag själv kommunalråd och ställde som sådan ett antal interpellationer om frågan, men insåg snart att frågan hade hamnat i malpåse och lade därför en ny motion om att förse personalen inom hemtjänst och förskola med skyddskläder. Denna gång avslog man med hänvisning till att det var varje enskild förvaltnings eget ansvar att se till att deras personal hade de kläder de behövde. Därefter följde ett antal debattartiklar och ytterligare någon interpellation, och nu tycks det ha gett resultat. En ny kartläggning visar att man i samtliga stadsdelar nu antingen har försett personalen med de kläder de behöver i sitt arbete, eller i sämsta fall är på gång att göra det. Som ni förstår är det en häftig känsla att se något man har kämpat för i många år bli verklighet, samtidigt som det infinner sig en slags tomhet. Skyddskläderna var – och är – en hjärtefråga.

Goda grannar

Ingen kan väl ha missat att Miljödomstolen har förbjudit en kvinna att röka i sin egen trädgård. Kvinnan bor i ett villaområde och hennes granne har tröttnat på tobaksröken och vill nu ha skadestånd för varje gång hon tänder en cigarett. Grannen störs så mycket av cigarettröken att han känner sig tvungen att bära ansiktsmask. Personligen kan jag tycka att det verkar en smula överdrivet att bära ansiktsmask för att någon röker en bit bort. Mannen torde ha stora problem att överhuvudtaget vistas vid folksamlingar utomhus. Samtidigt kan man förstå irritationen över att störas av cigarettrök i sin egen trädgård (även om det är svårt att se hur röken kan nå längre sträckor). Som i de flesta fall finns det mer än sida av saken, och sannolikt finns det mer i den här historien än vad som framkommer i tidningarna… Enligt SvD skall halva kvinnans trädgård enligt domstolens beslut nu vara en rökfri zon och tills dom faller i målet har kvinnan lovat att röka så långt från sin grannes tomt som möjligt. Och detta är väl egentligen det sjukaste i hela historien. Kunde hon inte ha gjort det från första början?

Religiösa friskolor

Med jämna mellanrum orsakar frågan om religiösa friskolors vara eller icke-vara debatt. Nu är det länsrättens beslut att ge Plymouthbröderna, ett kristet samfund som i mångas ögon anses vara en sekt, rätt att starta en konfessionell skola som ånyo har aktualiserat frågan. Debatten har tidigare bland annat handlat om att religiösa friskolor jämställer skapelseberättelsen med evolutionsteorin, att elever får lära sig att homosexualitet är sjukt och syndigt, för bristande sex- och samlevnadsundervisning och att de inte bedriver undervisning gemensamt för tjejer och killar.

Jag är i grund och botten en stark anhängare av friskolor, även religiösa. Friskolor ger en större valfrihet och konkurrensen gör att alla skolor tvingas till ständiga förbättringar. Samtidigt får man inte blunda för eller förringa de problem och missförhållanden som faktiskt finns. Det vore naivt. Men istället för att som Humanisterna, sossar och ett antal liberaler (?!) genast börja vifta med förbudsflaggan, vore det bättre om man lade krut på förbättra tillsynen och kraven på våra skolor. Det finns ju redan idag väldigt goda möjligheter till kontroll, men det tycks som att Skolverket här inte tar sitt ansvar. Det räcker inte att kontrollera en gång, tala om vad som skall åtgärdas och nöja sig med att skolan säger att det har gjort det. Det är också naivt. Nej, Skolverket bör genomföra tätare kontroller och de skolor som allvarligt bryter mot skollag eller läroplaner, och där det finns anledning att anta att man inte har för avsikt att bedriva en undervisning som är grundad på de värderingar som uttrycks däri skall fråntas sitt tillstånd omedelbart. Att använda skolan som ett redskap för isolering och indoktrinering av barn är helt oacceptabelt i ett samhälle där alla människor, inte minst barn, skall ha rätt och möjlighet att bilda sig sin egen uppfattning. Av den anledningen bör därför inte heller alla som vill starta en friskola mer eller mindre automatiskt få rätt att göra det. Det är inte orimligt att man inför tillståndsgivning också ser till att det inte finns anledning att anta att skolans huvudmän inte kommer att bedriva undervisning i enlighet med gällande lagstiftning. Större nålsöga än så behöver vi knappast.

Alkolås

En undersökning som genomförts av If i samarbete med Vägverket visar att mellan en tredjedel och en fjärdedel av dödsolyckorna i trafiken varje år orsakas av förare som kör rattfulla, detta trots att det bara är cirka 0,2 procent av befolkningen som kör med alkohol eller andra droger i blodet. Nästan 30 procent av de som dödas är medtrafikanter, det vill säga fotgängare, cyklister, medpassagerare, samt de förare och passagerare som inte sitter i rattfylleristens fordon. Hur många som skadas i olyckor som orsakats av att en person väljer att ta bilen trots att han eller hon inte är nykter vet jag inte, men det är väl knappast färre.. Undersökningen visar också att under 2005 dödades 84 personer i olyckor orsakade av rattfyllerister. den visar också att andelen dödsolyckor pga rattfylleri har ökat med 11,6 procent mellan 1996-2005, samtidigt som det sammanlagda antalet dödsolyckor i trafiken under samma period minskade med i genomsnitt 7,2 procent per år under samma period. Man kan tvista om huruvida siffrorna visar på en faktisk ökning av rattfylleriet, eller om det är ett resultat av att fler åker fast, men faktum kvarstår. 84 peroner dog 2005 på grund av att en person valde att sätta sig i bilen och köra trots att han eller hon var full eller påtänd och 20 000 personer kör, enligt NTF, rattfulla i Sverige varje dygn. Med risk för att anklagas för förbudshets måste jag ändå säga att jag hoppas att vi snart ser alkolås som standard på alla nya bilar och obligatoriska alkolås för alla som döms för rattfylleri.

Hur tänkte de?

Nästa år kommer Saab 9-3 med fyrhjulsdrift. Fyrhjulsdriften ökar bilens vikt med 80 kilo och bränsleförbrukningen beräknas öka med 5-10 procent jämfört med om bilen bara vore framhjulsdriven. Borde våra biltillverkare inte koncentrera sin innvationslusta till att försöka att hitta olika sätt att minska även stora bilars totalvikt, utan att behöva göra avkall på säkerhet, komfort och storlek och på att minska bränsleförbrukningen? Sverige har idag en av världens törstigaste bilparker. Det är i det närmaste provocerande att se alla stora bränsleslukande bilar som rullar på vägarna. Vi behöver knappast fler.

Ungdomligt oförstånd?

I slutet av maj varje år håller vårt ungdomsförbund, kdu, sitt riksmöte. Riksmötet är förbundets högsta beslutande organ och alla medlemmar har rätt att lägga motioner om allt mellan himmel och jord. På samma sätt är det i partiet, fast med den skillnaden att det då heter riksting och att man bara behandlar motioner vartannat år. När alla medlemmar tillåts att motionera om vad som helst är det inte konstigt att det kommer både goda och mindre goda idéer. Så har det alltid varit. För det mesta tycker man att det fattades många bra beslut, men kanske också ett och annat beslut där man hellre skulle se en annan slutsats. Det är sådant man får acceptera när man är med i ett politiskt parti eller ungdomsförbund. Det viktiga är att man är på det hela taget nöjd med den riktning partiet eller ungdomsförbundet tar. Även om jag själv är för gammal för att vara med i ungdomsförbundet kan jag inte låta bli att fundera över detta när jag ser vilka frågor som diskuterades och vilka beslut som fattades vid årets riksmöte. Som exempel kan nämnas att kdu numera skall verka för införande av marknadshyror, öka försvarsmaktens styrka och närvaro internationellt och nationellt, sänkta socialbidrag, tillfällig kemisk kastrering av våldtäktsmän, sänkt bensinskatt samt en harmonisering av de europeiska abortlagarna. Är detta kristdemokrati? På vilket sätt visar vi solidaritet mot de svaga genom att sänka socialbidraget och införa marknadshyror? Hur rimmar en sänkt bensinskatt med förvaltarskapstanken?

Vad kostar ett samvete?

950 kronor i månaden. Så mycket kostar det tydligen att dämpa ett dåligt samvete. Ett företag lanserar en ny affärsidé. För nämnda summa ringer de hem till din gamla mamma eller pappa för att se att allt är okej. På så sätt kan dagens stressade människor överlåta sin oro och sitt dåliga samvete på ett företag. Kanske är det en genial idé, men mer troligt är det ännu ett exempel på att vi tycks förlora känslan för vad som är viktigt i livet. Den första frågan man ställer sig är väl kanske vem som är så stressad att man inte hinner att slå sina föräldrar en signal lite då och då? Den andra frågan är; skulle ditt samvete verkligen kännas lättare om du betalar någon för att bry sig om hur din mamma eller pappa mår istället för att göra det själv?