Att bära eller inte bära?

Två unga tjejer som blivit utslängda från en simhall i Uppsala eftersom de vägrat sätt på sig en bikiniöverdel anmäler simhallen till Jämo. Tjejerna menar (City Göteborg 20/9-07) att detta är en särbehandling som öppnar för under- och överordning mellan män och kvinnor, men att det främst handlar om objektifiering. Tjejer ska på samma sätt som killar ha rätt att vara sexuella bara i en sexuell kontext – inte alltid. Och de får stöd från politiskt håll. En miljöpartistisk partistyrelseledamot menar att det är fel att kvinnor förväntas ha tajta kläder, men när de visar sin kropp på riktigt så blir det kontroversiellt.

Självklart håller jag med tjejerna. Visst skall tjejer – och killar – ha rätt till sin egen sexualitet. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra om man verkligen får sagt det man vill säga, så att säga.. För det första. På badstränderna finns det gott om kvinnor – unga som gamla – som av olika anledningar väljer att sola eller bada topless. Jag tror dock att de som gör det för att manifestera kvinnors rätt till sin egen sexualitet utgör undantag. För det andra. Främjar toplessbilder i tidningar rätten för kvinnor att bara vara sexuella i en sexuell kontext, eller ökar det objektifieringen? Och om svaret är det senare. På vilket sätt skiljer sig tjejerna i simhallens nakna bröst från de på stranden eller i tidningarna?

Intet ont som inte har något gott med sig

Systembolaget rapporterar om en rekordhög försäljning av öl och vin. Detta föranleder vd:n Anitra Steen att ompröva sin inställning till en sänkning av alkoholskatten. Hon ser nu inte längre något behov av en sänkt alkoholskatt. Ökningen av ölförsäljningen har ökat med nästan 20 procent på tre år och ökningen av vinförsäljningen är drygt 15 procent. Även om detta i sig kanske snarare är en dålig nyhet, borde den i alla fall få även de ivrigaste förespråkarna för en sänkning av alkoholskatten att ta sig en funderare.

Jag är varken nykterist eller fyllerist. Men även om jag gärna tar mig både ett och två glas vin, kan jag inte se någon som helst anledning till varför man skall sänka priset på öl, vin och sprit. För även om den absoluta majoriteten har ett, åtminstone hyfsat bra förhållande till alkohol, så är baksidorna så omfattande att det inte bara ur ett folkhälsoperspektiv är rent galet. Det är framförallt oetiskt. Med vetskap om hur många barn som växer upp i familjer som trasas sönder på grund av alkohol, hur många kvinnor som lever i relationer där våldet och alkoholen går hand i hand, och hur många ungdomar som leds in i missbruk och kriminalitet genom alkoholen kan vi inte försvara något annat än en mycket restriktiv alkoholpolitik. Och en restriktiv alkoholpolitik innebär att alkoholen skall vara dyr och inte lättillgänglig. Det är därför vi skall ha en harmoniserad – och hög – alkoholskatt i hela EU.

Friskolorna igen..

I ett inlägg på Fria ord i GP den 28 augusti uttrycker en insändarskribent sin oro över att friskolorna skulle vara orsaken till att samhällsgemenskapen fragmentiseras och att vi har ett samhälle präglat av "sekterism och subkulturer". Det är inte första gången man ger friskolorna skulden för diverse samhällsproblem, reella och andra. För det första. Segregation uppstår när människor inte ges några valmöjligheter. Den främsta orsaken till segregationen idag är boendet. Tidigare hänvisades elever till den skola som låg närmast deras bostad. Idag har de flesta skolorna, mycket tack vare friskolorna, en elevsammansättning bestående av en mångfald av olika socio-ekonomiska förhållanden, religioner, boendemiljöer och etniciteter.

Det ideal som insändarskribenten målar upp i sitt inlägg där "rikemansbarn från Örgryte" gick i skolan tillsammans med "fattiga invandrare" och "ateister från socialisthem" med "frikyrkofolk från Göteborgs skärgård" var inte möjlig innan rätten att själv välja skola oberoende av vilken stadsdel man bor i blev en realitet.

Äntligen

För att göra en lång historia kort. Som fackligt aktiv i Mölndal, innan jag sadlade om till politiken, jobbade jag med frågan om arbets- och skyddskläder för personal i kommunens kvinnodominerade yrken, som till exempel förskola och hemtjänst. Bland det första jag gjorde som stadsekreteterare var att förse det dåvarande kommunalrådet med en motion om en översyn av behovet av arbets- och skyddskläder i våra stadsdelar. Motionen bifölls av samtliga partier och den utredning som gjordes visade att det vid samtliga stadsdelsförvaltningar fanns ett behov av förbättringar. Behoven fanns – föga förvånande – främst inom de kvinnodominerade yrkena. När det gällde de mansdominerade förvaltningarna var utrustningen mer än väl tillgodosedd. Vissa yrkesgrupper hade till och med tillgång till arbetskalsonger, medan förskolepersonalen saknade så självklar utrustning som till exempel regnkläder, stövlar, vantar och mössor. Man skulle kunna tro att ett sådan uppenbart exempel på bristande jämställdhet skulle resultera i en febril aktivitet, såväl i stadsdelarna som hos den politiska majoriteten i staden. Så var dock inte fallet. Istället hände ingenting. Vid det här laget var jag själv kommunalråd och ställde som sådan ett antal interpellationer om frågan, men insåg snart att frågan hade hamnat i malpåse och lade därför en ny motion om att förse personalen inom hemtjänst och förskola med skyddskläder. Denna gång avslog man med hänvisning till att det var varje enskild förvaltnings eget ansvar att se till att deras personal hade de kläder de behövde. Därefter följde ett antal debattartiklar och ytterligare någon interpellation, och nu tycks det ha gett resultat. En ny kartläggning visar att man i samtliga stadsdelar nu antingen har försett personalen med de kläder de behöver i sitt arbete, eller i sämsta fall är på gång att göra det. Som ni förstår är det en häftig känsla att se något man har kämpat för i många år bli verklighet, samtidigt som det infinner sig en slags tomhet. Skyddskläderna var – och är – en hjärtefråga.

Goda grannar

Ingen kan väl ha missat att Miljödomstolen har förbjudit en kvinna att röka i sin egen trädgård. Kvinnan bor i ett villaområde och hennes granne har tröttnat på tobaksröken och vill nu ha skadestånd för varje gång hon tänder en cigarett. Grannen störs så mycket av cigarettröken att han känner sig tvungen att bära ansiktsmask. Personligen kan jag tycka att det verkar en smula överdrivet att bära ansiktsmask för att någon röker en bit bort. Mannen torde ha stora problem att överhuvudtaget vistas vid folksamlingar utomhus. Samtidigt kan man förstå irritationen över att störas av cigarettrök i sin egen trädgård (även om det är svårt att se hur röken kan nå längre sträckor). Som i de flesta fall finns det mer än sida av saken, och sannolikt finns det mer i den här historien än vad som framkommer i tidningarna… Enligt SvD skall halva kvinnans trädgård enligt domstolens beslut nu vara en rökfri zon och tills dom faller i målet har kvinnan lovat att röka så långt från sin grannes tomt som möjligt. Och detta är väl egentligen det sjukaste i hela historien. Kunde hon inte ha gjort det från första början?

Religiösa friskolor

Med jämna mellanrum orsakar frågan om religiösa friskolors vara eller icke-vara debatt. Nu är det länsrättens beslut att ge Plymouthbröderna, ett kristet samfund som i mångas ögon anses vara en sekt, rätt att starta en konfessionell skola som ånyo har aktualiserat frågan. Debatten har tidigare bland annat handlat om att religiösa friskolor jämställer skapelseberättelsen med evolutionsteorin, att elever får lära sig att homosexualitet är sjukt och syndigt, för bristande sex- och samlevnadsundervisning och att de inte bedriver undervisning gemensamt för tjejer och killar.

Jag är i grund och botten en stark anhängare av friskolor, även religiösa. Friskolor ger en större valfrihet och konkurrensen gör att alla skolor tvingas till ständiga förbättringar. Samtidigt får man inte blunda för eller förringa de problem och missförhållanden som faktiskt finns. Det vore naivt. Men istället för att som Humanisterna, sossar och ett antal liberaler (?!) genast börja vifta med förbudsflaggan, vore det bättre om man lade krut på förbättra tillsynen och kraven på våra skolor. Det finns ju redan idag väldigt goda möjligheter till kontroll, men det tycks som att Skolverket här inte tar sitt ansvar. Det räcker inte att kontrollera en gång, tala om vad som skall åtgärdas och nöja sig med att skolan säger att det har gjort det. Det är också naivt. Nej, Skolverket bör genomföra tätare kontroller och de skolor som allvarligt bryter mot skollag eller läroplaner, och där det finns anledning att anta att man inte har för avsikt att bedriva en undervisning som är grundad på de värderingar som uttrycks däri skall fråntas sitt tillstånd omedelbart. Att använda skolan som ett redskap för isolering och indoktrinering av barn är helt oacceptabelt i ett samhälle där alla människor, inte minst barn, skall ha rätt och möjlighet att bilda sig sin egen uppfattning. Av den anledningen bör därför inte heller alla som vill starta en friskola mer eller mindre automatiskt få rätt att göra det. Det är inte orimligt att man inför tillståndsgivning också ser till att det inte finns anledning att anta att skolans huvudmän inte kommer att bedriva undervisning i enlighet med gällande lagstiftning. Större nålsöga än så behöver vi knappast.

Alkolås

En undersökning som genomförts av If i samarbete med Vägverket visar att mellan en tredjedel och en fjärdedel av dödsolyckorna i trafiken varje år orsakas av förare som kör rattfulla, detta trots att det bara är cirka 0,2 procent av befolkningen som kör med alkohol eller andra droger i blodet. Nästan 30 procent av de som dödas är medtrafikanter, det vill säga fotgängare, cyklister, medpassagerare, samt de förare och passagerare som inte sitter i rattfylleristens fordon. Hur många som skadas i olyckor som orsakats av att en person väljer att ta bilen trots att han eller hon inte är nykter vet jag inte, men det är väl knappast färre.. Undersökningen visar också att under 2005 dödades 84 personer i olyckor orsakade av rattfyllerister. den visar också att andelen dödsolyckor pga rattfylleri har ökat med 11,6 procent mellan 1996-2005, samtidigt som det sammanlagda antalet dödsolyckor i trafiken under samma period minskade med i genomsnitt 7,2 procent per år under samma period. Man kan tvista om huruvida siffrorna visar på en faktisk ökning av rattfylleriet, eller om det är ett resultat av att fler åker fast, men faktum kvarstår. 84 peroner dog 2005 på grund av att en person valde att sätta sig i bilen och köra trots att han eller hon var full eller påtänd och 20 000 personer kör, enligt NTF, rattfulla i Sverige varje dygn. Med risk för att anklagas för förbudshets måste jag ändå säga att jag hoppas att vi snart ser alkolås som standard på alla nya bilar och obligatoriska alkolås för alla som döms för rattfylleri.