Tidigare insatser för traumatiserade barn

Idag har jag lämnat in en motion till kommunfullmäktige om att inrätta små enheter där barn med traumatiska upplevelser, under en kortare tid, kan få ”landa” i en något mer skyddad miljö än den som den ordinarie förskolan utgör.

Behovet av att bli sedd och bekräftad är aldrig så stort som när ens trygghetsbas rycks undan. Detta gäller i synnerhet barn. Barn som har upplevt våld eller övergrepp, mist någon närstående i en olycka eller på annat sett utsatts för traumatiska upplevelser, har alla ett stort behov av att få bearbeta sina upplevelser i en liten och nära miljö med tillgång till professionellt stöd.

Enheterna skulle förslagsvis bemannas med erfaren förskolepersonal som genomgått krisutbildning, samt ha god tillgång till psykologisk kompetens. Personalen skulle även, utöver det direkta arbetet med barnen, utgöra ett viktigt föräldrastöd genom att vara tillgängliga för samtal i en situation där de flesta föräldrar är villrådiga.

Det finns idag god kunskap om risken med att människor på lång sikt kan utveckla kroniska besvär efter svåra upplevelser, och vikten av att de drabbade möts på ett anpassat sätt i ett tidigt skede. Att skapa en korttids-förskola för traumatiserade barn vore ett sätt att praktiskt tillämpa denna viktiga kunskap.

Skolläkare i tusendelar

– Är det rimligt att en skolläkare ensam skall ansvara för cirka 5.400 elever, uppdelade på två stadsdelar och 20 skolor – på en halvtid?
Tro det eller ej, men det råder delade meningar om saken!

Under rubriken ”Lediga jobb i Göteborgs Stad” kan man på stadens webbsida läsa att det annonseras efter en skolläkare till Askim/Tynnered. Av annonsen framgår det att den eftersökta skolläkaren ensam skall ansvara för cirka 5.400 elever uppdelade på två stadsdelar och 20 skolor – på en halvtid.

Jag tycker att det är ohederligt av s och mp att från kommuncentralt håll tala vackra ord om vikten av en god elevhälsovård, för att sedan inte låtsas om hur verksamheten bedrivs i praktiken ute i att stadsdelarna.

Jag kommer därför att interpellera Göran Johansson om vilka åtgärder han avser vidta med anledning av att stadsdelar bevisligen fortsätter att bryta mot kommunfullmäktiges riktlinjer för Skolhälsovården.

Om kristdemokraterna fick bestämma ...

I går så var det äntligen dags att få presentera kristdemokraternas budgetförslag för Göteborg 2009.

Genom konkreta satsningar på barnomsorgen, elevhälsovården, familjen och äldreomsorgen vill vi göra Göteborg till en ännu bättre stad att leva i; en stad där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter. Läs budgeten här!

Fram för frivilligarbete!

Idag beslutade kommunstyrelsen att bifalla intentionerna i min motion om att stödja och vidareutveckla volontärverksamheten i Göteborg. Kul!

Jag tror nämligen att den positiva behandling av min motion kommer leda till att fler kan gå från att vara passiva medborgare till att bli aktiva medmänniskor. Göteborgare som gör en insats för att hjälpa och glädja andra, upplever själva samhörighet och en känsla av betydelsefullhet. Denna form av delaktighet är också en viktig del i den demokratiska processen. Det är därför glädjande att sociala resursnämnden nu får i uppdrag att ta fram en strategi för hur man kan främja volontärverksamheten i Göteborg.

På s-fronten intet nytt

Idag presenterade s och mp sitt förslag till stadens budget. Som så ofta är det dock vad den politiska minoriteten väljer att inte skriva om i sin budget som är det intressanta.

Det råder nämligen i deras förslag en total avsaknad av åtgärder för hur Göteborg skall komma tillrätta med det faktum att stadens medborgare behandlas olika beroende på i vilken stadsdel man bor.

För varför skall somliga göteborgare boende inom till synes godtyckligt uppdragna gränser ges en markant sämre kommunal service än övriga göteborgare? Varför skall barn som råkar bo i en viss stadsdel få lida av färre lärare i skolan och fler barn i förskolegrupperna? Om detta hade det varit intressant att läsa i budgeten.

Det är dock glädjande att se att majoriteten väljer att lyfta fram barn och ungdomars psykiska ohälsa som ett viktigt problem. Det hade dock varit klädsamt om man gjort en tydligare koppling till skolornas elevhälsovård, samt följt upp de fagra orden med konkreta åtgärdsförslag eller pengar.

Garantera eleverna tillgång till kurator

Trots den allvarliga situationen vad gäller barn och ungdomars psykosociala hälsa (som jag bland annat skrivit om här), saknar idag många av göteborgs skolor fullvärdiga elevhälsoteam, och i åtskilliga fall ingår inte någon psykologkompetens överhuvudtaget.

Kuratorer och psykologer uppfattas dessvärre ofta som ”dyra professioner”, och därmed något som man försöker spara pengar på genom att klara sig utan. Beklagligt nog finns det idag inte något formellt hinder att skära ner på dessa så viktiga yrkesgrupper. Detta då Göteborgs Stad saknar riktlinjer för i vilken omfattning stadens elever skall ges tillgång till psykologisk kompetens.

Jag har därför idag lämnat in en motion om att Göteborgs Stad skall ta fram riktlinjer för att garantera eleverna tillgång till skolkuratorer och skolpsykologer. Dessa riktlinjer skulle förslagsvis kunna utformas som skolhälsovårdens riktlinjer som anger hur många skolsköterskor och skolläkare det måste finnas per ett visst antal elever.

Att endast erbjuda Göteborgs elever tillgång till en redan hårt överbelastad skolsköterska några timmar i månaden är inte tillräckligt. Vi måste ta våra barns och ungdomars hälsa på större allvar än så!

---
Uppdatering:
Idag 13/10 skriver Metro om problematiken ovan:

Tråkigt för göteborgs barnfamiljer

Idag anser många barn och föräldrar att de inte har tillräckligt med tid för varandra. Mitt parti har sedan länge verkat för en reform som skulle göra det möjligt att för dem att spendera mer tid tillsammans.

Jovisst, pratar jag vårdnadsbidrag igen. Denna gång med anledning av att socialdemokraterna och miljöpartiet nekat göteborgs barnfamiljer rätten att ta del av denna rättvisereform.

I synen på familjen avslöjas de idémässiga skillnaderna i svensk politik. Få frågor väcker så starka ideologiska känslor som vårdnadsbidraget. Att socialdemokraterna är motståndare till att alla barn ska få del av samhällets barnomsorgsstöd visar på deras socialistiska rötter. Men om man istället ser barn som unika individer, måste väl rimligen också olika barnomsorgslösningar få ekonomiskt stöd?

Vi hade hoppats på miljöpartiets stöd i denna fråga, men noterar med besvikelse hur totalt uppbundna de är av socialdemokraterna. Det är djupt beklagligt att göteborgs barn därmed blir till brickor i det politiska maktspelet.