Nyspråk i stadsdelsförvaltningarna

.
Hängde ni med? Stadsdelförvaltningen i Frölunda meddelar alltså stolt att: För de barn som har väntat längre än fyra månader finns det nu ingen kö ...

Ovanstående notis ur Tidningen Frölundas senaste nummer påminner en aning om George Orwells "1984". I den boken använder ju sig myndigheterna av ett så kallat "nyspråk", ett språk speciellt framtaget för att minska individens förmåga att tänka fritt och kritiskt.

För vad man gjort i fallet Frölunda är ju att definera om ordet kö, så att endast den som väntat längre än fyra månader nu kan sägas stå i kö. Detta är måhända praktiskt för stadsdelsförvaltningarna (och den styrande minoriteten, bör väl tilläggas), men ack så frustrerande för Göteborgs barnfamiljer.

För dessvärre är ju köerna en verklighet för många!
.

Varför får man inte välja äldreomsorg i Göteborg?

Mer än hälften av landets kommuner har eller planerar för att införa valfrihetssystem inom äldreomsorgen. Men i Göteborg händer ingenting! Varför skall inte äldre få välja vem som skall vårda dem?

Idag skriver jag tillsammans med Maria Larsson på GP Debatt om problemet.

Efterlängtad utredning

I förra veckan presenterade kristdemokraternas Inger Davidsson den efterlängtade Föräldrastödsutredningen för regeringen. Intresset för utredningen har varit mycket stort och det står helt klart att det bland många föräldrar finns ett stort behov av att få stöd i sitt föräldraskap.

Utredningen innehåller en mängd olika goda förslag, såsom:

• att ett generellt stöd ska vara tillgängligt för alla föräldrar i hela landet, från graviditeten tills barnet är 18 år, oavsett vilken familjestruktur de lever i.
• Ökat utbud av strukturerade och evidensbaserade program på MVC/BVC.
• Fler mötesplatser i form av t ex öppna förskolor och familjecentraler.
• Att skolor och andra lokaler öppnas för föräldrastödjande aktiviteter på kvällstid i form av temakvällar och föreläsningsserier utifrån föräldrars önskemål.
• Särskilda satsningar för att få med pappor, ensamstående föräldrar med flera.

Alla som har barn vet att man av och till behöver stöd. Jag ser därför fram emot att utredningens förslag skall få bli verklighet i Göteborg!

Fågling i city?

För en tid sedan skrev jag en motion om att förbättra möjligheterna till fritidsfiske i centrala Göteborg. När nu motionen inom kort skall behandlas i kommunstyrelsen är det som alltid intressant att ta del av hur de olika remissinstanserna svarat.

Till min och alla sportfiskares stora glädje tillstyrker tre av fyra tillfrågade nämnder mitt förslag. Jag kan dock inte undanhålla er vad en samvetsöm miljöpartist i en av stadens nämnder hade att invända mot motionen.

Den miljöpartistiske ledamoten finner det:

"... mycket olämpligt att Göteborgs Stad via skattemedel finansierar byggnation i syfte att främja och/eller underlätta nöjesaktiviteter som är högst tvivelaktiga ur etiskt synpunkt och som dessutom riskerar att påverka barns och ungdomars förmåga till empati."

Han underbygger sin ståndpunkt med att: "

"... det idag finns vetenskapliga rön som pekar på att fiskars förmåga att känna smärta och rädsla inte nämnvärt skiljer sig från fåglars. Skulle vi tillstyrka en motion om att utveckla möjligheterna till "fågling" i city? Jag tror knappast det"

På tal om vetenskapliga rön så måste det ju mot bakgrund av ovanstående vara motiverat att studera den empatiska förmågan hos yrkesfiskare.

Vad skall man säga? Kanske att det är synd om fiskarna (inklusive den påstått empatiskt störda yrkesgruppen)! :)

Viktiga steg mot bättre elevhälsa

Våren 2007 tog jag i Kommunstyrelsen initiativ till en översyn av elevhälsovården för göteborgs elever. Idag, ett och ett halvt år senare, kunde vi äntligen besluta om en översyn av organisations- och samverkansformerna för den samlade elevhälsan. Dessutom skall en stödjande funktion riktad till skolornas elevhälsoteam tas fram.

För att göteborgs barn skall få en elevhälsovård värd namnet är det viktigt att alla goda krafter, må det vara pedagoger, kuratorer, läkare, sjuksköterskor eller psykolger, samverkar för elevernas bästa. Jag ser dagens beslut som ett första steg för att detta skall bli möjligt.

Andra goda nyheter på samma ämne är ju att Kommunfullmäktige i torsdags biföll min motion om att säkerställa tillgången till skolkuratorer och skolpsykolger. Motionen tar sikte på att det, trots den ökade psykiska ohälsan bland unga, idag inte finns något som reglerar tillgången till dessa viktiga yrkesgrupper.

Förhoppningsvis blir det nu ändring på den saken!

Vad är problemet?

Det blev inget kompromissförslag om könsneutrala äktenskap. Regeringen väljer istället att överlåta frågan åt riksdagen. Jag tycker det är beklagligt att regeringen inte lyckats nå en samsyn i frågan.

Själv är jag anhängare av Göran Hägglunds förslag om att kyrkan skulle förlora vigselrätten och att en myndighet istället skulle registrera människors samlevnad. Typ som i Frankrike. Detta alternativ borde för länge sedan ha varit den givna lösningen. Förslaget respekterar nämligen både religionsfriheten, och den gör skillnaden mellan stat och kyrka klar.

I likhet med Expressens ledare hade jag nog förväntat mig att detta initiativ skulle uppfattas som en välsignelse av de som länge kämpat för att få bort diskrimineringen. Jag kan inte riktigt se vad som skulle vara problemet med en sådan lösning?

De flesta större svenska ledarredaktioner, bland annat liberala DN, har ju ställt sig bakom förslaget om civilregistering, och en bred samling av grupper har yttrat sig positiva till förslaget. Allt ifrån ideologiska liberaler, RFSU, värdekonservativa, till aktiva ateister och flertalet kristna samfund.

Så, vad är problemet?

Om varslen på Volvo

Många av oss hade det på känn, men varslen på Volvo kom ändå som ett chockbesked. Den globala krisens följdverkningar har svept in över Göteborg på ett obehagligt sätt.

Innan jag började arbeta politiskt ägnade jag mig åt att hjälpa arbetssökande in på arbetsmarknaden. Jag fick där möta många människor som varit utan egen försörjning under väldigt långa perioder. Jag fick på väldigt nära håll uppleva deras desperation och frustration. Dessa minnen och upplevelser är fortfarande väldigt levande för mig. Jag blev därför upprörd när de första beskeden från regeringen var – vi gör ingenting. Man kan inte svara uppgivna och desperata människor som ser sin tillvaro ramla ihop med att vi tänker inget göra!

Med de erfarenheter jag har av att slussa människor in i arbetslivet krävde jag att regeringen skulle börja agera. Det visade sig att regeringen senare under den dagen då Volvo varslade faktiskt började agera. Det är bra.

Alliansregeringen har sedan den tillträtt varit duktiga på att få människor till eller tillbaka till ett jobb. Fler människor har fått tillbaka tron på framtiden under alliansregeringens tid. Det är annat än under sossarnas maktinnehav.

I medierna har ord lagts i min mun där jag påstås kritisera regeringens arbetslinje. Det är inte helt sant. Jag har kritiserat regeringen för att inte anpassa sina arbetsmetoder till en förändrad verklighet. De som påstår att jag skulle överge arbetslinjen är ute och cyklar.

Jag efterlyste en mångfald av verktyg för att klara hem arbetslinjen, inget annat. Det visade sig senare, på samma varseldag, att regeringen också hörsammat mitt och andras krav. För det kom pengar. Förvisso inga nya pengar, utan en omdisposition av ej förbrukade pengar. Det var handlingskraftigt och positivt! Jag hoppas att regeringen fortsätter att vara båda dynamisk, offensiv och så framåtsträvande som den varit sedan tillträdet.