onsdag, januari 30, 2008

80-talisterna tar över

"80-talister är kräsna och krävande". Det menar Anders Parment, ekonomie doktor, som specialstuderat ämnet och som är aktuell med boken "Generation Y – framtidens konsumenter". I en artikel på SvD:s Brännpunkt skriver han bland annat att "Arbetet ses som en arena för självförverkligande, inte som plikt eller rättighet" och att "Individualismen växer sig allt starkare." Parments analys av nästa vuxengeneration är förvisso inriktad på arbete och konsumtion, men de egenskaper han identifierar tar sig naturligtvis även uttryck på andra arenor. Att vara framåt, krävande, orädd och ifrågasätta auktoriteter, har varit en rådande paradigm under rätt lång tid nu, vilket självklart har gett effekt. Frågan är om det är så positivt som vi tycks tro. Föräldrar och skola är stolt över att de fostrar elever som vågar ifrågasätta auktoriteter, men står samtidigt frågande och maktlös inför elever som skolkar, mobbar, är våldsamma, hotfulla och tar droger. Kan det inte vara så att vi kanske kräver för mycket av våra barn och ungdomar? I alla tider och alla kulturer har barn fått lära sig att ha respekt för och lyssna på vad vuxna säger. Är det verkligen fel? Är det ett förtryck? Borde vi inte istället fokusera på att lära vuxna att lyssna på och respektera barns åsikter och känslor, men att det inte innebär att de bestämmer. Lägger vi inte för stort ansvar och för stor börda på barn som skall bestämma allt mellan himmel och jord innan de knappt kan gå? Och så blir vi förvånade över att våra barn och ungdomar mår dåligt... Hade du orkat vara ung idag?

måndag, januari 14, 2008

Bättre sent än aldrig

”Det exakta antalet spelar ingen roll. Finns det en har vi mycket att göra.” Det svarar min socialdemokratiske kollega i kommunstyrelsen, Dario Espiga, på frågan från Gert Gelotte, ledarskribent på GP, om hur många hemlösa och uteliggare det finns i Göteborg. Äntligen! Äntligen en socialdemokrat som lyfter sig över diskussionen om huruvida det är socialen eller frivilligorganisationerna eller någon annan som egentligen vet hur många hemlösa det faktiskt finns. För – som han säger – det är i sammanhanget oväsentligt. Inte så att det inte spelar roll om vi har en eller 1000 hemlösa, men poängen är just att en hemlös är en för mycket och vår energi bör gå åt till att hjälpa honom eller henne. Inte diskutera om han eller hon uppfyller socialstyrelsens definition av hemlöshet. Så nu är det upp till bevis. Det är dags för den styrande minoriteten att visa att de ser bortom byråkrati och ideologisk trångsynthet, se varje hemlös som en unik person med individuella behov och agera därefter.