Koppleri

Som poliker är det väldigt roligt när man gör något som engagerar människor. I ärlighetens namn passerar mycket av det man gör relativt obemärkt. Tyvärr. Men titt som tätt väcker ens förslag starka reaktioner. Och det är givetvis väldigt roligt. Min motion om skyddskläder även inom traditionellt kvinnliga yrken i kommunen är en och motionen om humormuseum en annan. Inom kort kommer en annan av våra motioner som väckt starka reaktioner upp i kommunstyrelsen. Det handlar om motionen om koppeltvång för hundar i Göteborg. Väldigt många människor har ringt och mailat. Vissa har skällt som hundar, men de allra flesta har hyllat förslaget. De flesta tycker att det är skönt att man äntligen försöker att göra något åt alla de som låter sina hundar springa lösa och som använder sina hundar som vapen. För det är inte rimligt att människor skall behöva vara rädda för att ta en promenad eftersom det springer lösa hundar.

Det är också väldig att roligt att samtliga remissinstanser säger ja till motionen. Men samtidigt kan man inte låta bli att bli irriterad över att det återigen är en liten klick personer som inte sköter sig som förstör för alla andra. Nu fattar jag ju att man knappast kommer att skicka piketen om Arne 80 år låter sin gamla tax gå okopplad bredvid honom på gatan. Men även de hundägare som har lite större hundar - och hundarna själva -med omdöme nog att inte släppa hunden bland andra människor drabbas. Som vanligt...

Högmod

Sverigedemokraternas framgångar i valet har gjort partiet till vågmästare i en del kommuner. Detta använder Leif Pagrotsky (s) i en krönika i dagens GP som argument för att blockpolitiken "skapar kaos". Istället för att låta "små oförutsägbara missnöjespartier" få oproportionerligt mycket makt vill han se mindre av blockpolitik, och mer av samarbete över blockgränserna. Och det är väl inte fel och det står alla partier fritt att samarbeta över blockgränserna och så sker också, men det är ju intressant att det just är socialdemokraterna som vill se mindre blocktänkande. Många socialdemokrater skulle väl gärna slippa att behöva förlita sig på vänsterpartiet och miljöpartiet. Partier som för övrigt väl i sin begynnelse också skulle ha definierats som "små oförutsägbara missnöjespartier"?

Istället hyllar Pagrotsky inte oväntat samarbetet mellan socialdemokraterna, centern och folkpartiet i Västra Götalandsregionen. "Även här finns ett litet oförutsägbart missnöjesparti som kunde vara vågmästare, men fp, c och s har sedan 2000 ett ambitiöst och stabilt samarbete som ställt sjukvårdspartiet offside. Detta mogna och ansvarsfulla sätt att hantera situationen har gett medborgarna /... /en sjukvård med stabil och säker finansiering /.../ Här finns skyltfönstret för övriga Sverige att beskåda." Har Pagrotsky frågat invånarna i Västra Götaland om de håller med om den beskrivningen? Jag tror att många människor som kommer i kontakt med - eller försöker att komma i kontakt med - vården skulle ge en något annorlunda beskrivning av hur välskött regionen är.

Man kan tycka vad man vill om Sverigedemokraterna, men Pagrotskys inlägg stinker maktfullkomlighet. Han tycks vara mer intresserad av att slippa konkurrens från besvärliga småpartier, än att se till att den politik han själv bedriver gör dessa partier mindre intressanta.

Inte bara roligt

Så har fotbollsallsvenskan dragit igång igen. Trots att årets upplaga är ett göteborgsallianslag fattigare, är det ändå en efterlängtad premiär. De medföljande så kallade fotbollssupporters som föredrar att krossa flaskor, vandalisera och puckla på varandra och andra är dock inte fullt lika efterlängtade. I år var de särskilt på alerten - årets första huliganslagsmål förekom årets första mål. Och som vanligt hamnar fotbollen i skymundan och vi tvingas prata om säkerhet, polisinsatser, kostnader för vandalisering, otrygghet och annat som inte har ett dyft med fotboll att göra. Så otroligt tröttsamt och onödigt.

Självklart har klubbarna ett stort ansvar när det gäller hur deras respektive supporters uppför sig. I de alra flesta klubbarna jobbar man också hårt med frågan och har väl fungerande samarbeten med supporterpolisen. Men samtidigt skall man veta att fotbollshuliganer faktiskt har väldigt lite med fotboll att göra. Dessa killar - och för all del också tjejer, även om det till allra största delen rör sig om killar - använder ofta supporterklubbarna som ett slags alibi för att ställa till med bråk. Det mest extrema exemplet på detta är ju de arrangerade slagsmålen som ju äger rum på en förutbestämd tid och plats. Och som slagsmålet i Gamlestaden mellan GAIS- och Hammarbysupporters visar, inte ens på samma dag som matchen... Så man får akta sig på att lägga över hela ansvaret och skulden på klubbarna. Det så kallade fotbollsvåldet är inte i första hand ett problem inom sporten, utan ett samhällsproblem och skall också hanteras som ett sådant.

Grattis

Grattis alla villaägare! Inte minst här i Göteborg med tillhörande skärgård. Många här tillhör ju de som drabbats hårdast av den orättfärdiga fastighetsskatten. Den borgerliga regeringen, till skillnad från den tidigare socialdemokratiska diton, visar att man genomför det man har lovat. Från den 1 januari 2008 kan tomträttsinnehavare och villaägare andas ut, inte minst eftersom kopplingen mellan taxeringsvärdet och fastighetsskatten försvinner. Det var ju detta som satte många i en helt vansinnig situation, där den extrema höjningen av fastighetsskatten faktiskt tvingade vissa att lämna sina hem och som orsakade mången sömnlösa nätter. Skönt att även göteborgare nu får skörda frukterna av en borgerlig politik.

Får man heta vad man vill?

Eller kanske snarare - får man heta vad föräldrarna vill? Ett par i Kungälv vill döpa sin dotter till Metallica. Trots att de hade kollat med Skatteverket på förhand och fått beskedet att det var okej, blev det kalla handen när de skulle anmäla namnet till samma myndighet. Motiveringen var att Metallica var namnet på en känd hårdrocksgrupp och dessutom närbesläktat med ordet metall (!?). De överklagade till länsrätten och fick rätt, och nu väljer Skatteverket att driva frågan vidare till kammarrätten. I sin överklagan skriver de att "associationerna kring namnet är inte enbart smickrande".

Visst kanske det skall finnas gränser för hur dålig smak man får ha som förälder. Det ska till exempel inte vara okej att döpa sina barn till svordomar eller könsord eller liknande om någon nu skulle vilja det. Men måste man inte utgå ifrån att föräldrarna inte vill ge sina barn namn som uppenbart kommer att vara till skada för dem? Och vad är egentligen skadligt? Är det att ha ett ovanligt nam som till exempel Metallica eller Ametist eller Månfare eller Solstråle? Eller är det att ha ett vanligt namn som är lätta att rimma på som till exempel Nora eller Ulla? Eller det är kanske de barn som av sina mindre hippa föräldrar tilldelas namn som Ingegerd, Roland eller Rolf som har det värst?