onsdag, januari 27, 2010

21 blir 10

Idag fattade Kommunstyrelsen beslut om den framtida SDN-organisationen. Gott så! Jag har länge verkat för att Göteborg skall få en effektivare administration och färre stadsdelsnämnder. Att ha Göteborg indelad i 21 enheter som var och en försöker maximera sin egen nytta leder ju inte till positiva effekter för Göteborg som helhet - varken vad avser demokrati, effektivitet eller kvalitet.

Nu skall alltså 21 stadsdelsnämnder omvandlas till 10. Jag är övertygad om att denna förändring kommer att gynna göteborgarna!

tisdag, januari 19, 2010

Gör rätt, gör om!

Göteborgs föräldrakooperativ går på knäna på grund av den nya ersättningsmodell som innebär drastiskt sänkta bidrag. Följderna kan bli större barngrupper, uppsägning av personal – och konkurser.
Knappast ett system med barnperspektivet i centrum!

Kooperativen är oerhört viktiga för barnomsorgen i Göteborg. Göteborg skulle nämligen ha haft ännu svårare att uppfylla lagen att ge barnomsorgsplats inom 4 månader om inte föräldrar aktivt hade gått in och öppnat så många kooperativ som nu finns.

Kooperativen är också viktiga utifrån valfriheten för att tillgodose barns och föräldrars olika behov. Det föräldraengagemang och föräldrakraft som kooperativen uppvisar är ett strålande exempel på hur det civila samhället går in och kompletterar det offentliga. Många föräldrar ställer upp i ur och skur för att få sin förskola att fungera. Det handlar om alltifrån rent administrativt arbete, till städ- och fixardagar.

För att ge kooperativen bättre förutsättningar vill Kristdemokraterna istället införa en förskolepeng som fastställs i samband med att budgeten tas. En förskolepeng skulle följa med till den förskola som familjen väljer för barnet. Det är ett mer förutsägbart system och ger bättre framförhållning än den modell som Göteborg nu har.

onsdag, januari 13, 2010

Barnperspektiv innebär familjeperspektiv!

Idag har jag en artikel på GP Debatt om hur vi bättre skall kunna ta om hand unga människor om inte mår bra: Bra elevhälsovård kräver närvarande personal.

Det nu liggande förslaget för hur elevhälsovården skall organiseras är en kvalitetsgaranti. Detta innebär i praktiken att elever vid behov ska erbjudas ett möte med kurator/psykolog inom tre arbetsdagar. En garanti inom elevvården är inte dåligt - men det är ofullständigt. Risken är nämligen stor att man endast förstärker ett negativt budskap till eleverna, nämligen: "det är bara när du mår dåligt som vi bryr oss om dig – annars får du klara dig själv".

Vi har lagt mängder av resurser på att ta reda på varför det barn mår dåligt - vi vet vad de behöver, och det har vi väl egentligen vetat hela tiden. Barn behöver bli bekräftade - respekterade, sedda och lyssnade på, för att nu inte säga älskade.

Mitt budskap är: Det behövs fler skolsköterskor, kuratorer och skolpsykologer, men framförallt så behövs det fler vuxna som vågar och orkar se barnen. Låt inte ett enda barn gå omkring övergivet i korridorerna. Se till att det finns elevvårdspersonal som tar hand om de medicinska och psykosociala bekymmer som eleverna har så att lärarna kan få ägna sig åt det de utbildats för – att undervisa.

Idag talar alla om "barnperspektivet". Men vad som ofta glöms bort är att detta innebär att erkänna att barn behöver vuxna. I synnerhet föräldrar! Kanske borde vi därför tala mer om "familjeperspektivet". Ansvaret för barns hälsa kan inte delegeras till expereter och läkare. Föräldrarna måste stödjas och engageras för att familjerna skall fungera! Det är barnperspektiv i praktiken!