måndag, oktober 13, 2008

Om varslen på Volvo

Många av oss hade det på känn, men varslen på Volvo kom ändå som ett chockbesked. Den globala krisens följdverkningar har svept in över Göteborg på ett obehagligt sätt.

Innan jag började arbeta politiskt ägnade jag mig åt att hjälpa arbetssökande in på arbetsmarknaden. Jag fick där möta många människor som varit utan egen försörjning under väldigt långa perioder. Jag fick på väldigt nära håll uppleva deras desperation och frustration. Dessa minnen och upplevelser är fortfarande väldigt levande för mig. Jag blev därför upprörd när de första beskeden från regeringen var – vi gör ingenting. Man kan inte svara uppgivna och desperata människor som ser sin tillvaro ramla ihop med att vi tänker inget göra!

Med de erfarenheter jag har av att slussa människor in i arbetslivet krävde jag att regeringen skulle börja agera. Det visade sig att regeringen senare under den dagen då Volvo varslade faktiskt började agera. Det är bra.

Alliansregeringen har sedan den tillträtt varit duktiga på att få människor till eller tillbaka till ett jobb. Fler människor har fått tillbaka tron på framtiden under alliansregeringens tid. Det är annat än under sossarnas maktinnehav.

I medierna har ord lagts i min mun där jag påstås kritisera regeringens arbetslinje. Det är inte helt sant. Jag har kritiserat regeringen för att inte anpassa sina arbetsmetoder till en förändrad verklighet. De som påstår att jag skulle överge arbetslinjen är ute och cyklar.

Jag efterlyste en mångfald av verktyg för att klara hem arbetslinjen, inget annat. Det visade sig senare, på samma varseldag, att regeringen också hörsammat mitt och andras krav. För det kom pengar. Förvisso inga nya pengar, utan en omdisposition av ej förbrukade pengar. Det var handlingskraftigt och positivt! Jag hoppas att regeringen fortsätter att vara båda dynamisk, offensiv och så framåtsträvande som den varit sedan tillträdet.

Kan vi få ett koppeltvång nu?

Aggressiva hundar som skrämmer eller attackerar människor är ett fortsatt problem i Göteborg. Det visar bland annat den tragiska händelsen utanför en skola i Tynnered där en sexåring blev svårt biten i ansiktet. Det är sorgligt att det skulle krävas en sådan händelse för att politikerna skulle vakna i frågan om koppeltvång.

Det är nu viktigt att vi snabbt får fram riktlinjer om koppeltvång i anslutning till de miljöer där barn vistas, som till exempel förskolor, skolor, och lekplatser. Jag har idag begärt att kommunstyrelsen skall utreda hur ett mer generellt krav på att ha hund kopplad kan genomföras i Göteborg.

För den som vill läsa mitt yrkande finns det här!

onsdag, oktober 01, 2008

Barnperspektiv vs Vuxenperspektiv

I dagarna har en remiss angående "barnomsorgspeng" och allmän förskola för treåringar behandlats i olika kommunala forum.

I promemorian nämns möjligheten för kommuner att ta emot barn från andra kommuner på samma sätt som inom skolområdet. Med andra ord att medge barn möjligheten att delta i barnomsorg i annan kommun än den där man är folkbokförd – vilket jag välkomnar och tycker är bra. Här i GR-området där mycket pendling sker över kommungränserna ska inte kommunala hinder inskränka familjers möjligheter att välja det som är bäst för barnen.

Men i anslutning till ovanstående resonemang har en diskussion uppkommit som jag däremot ogillar. Somliga menar att barn som bor växelvis i olika kommuner pga att föräldrarna är skilda, även ska ha rätt till att ha växelvis vistele i olika förskolor nära förälderna hem.

Små barn tycker vanligen att det är jobbigt att skiljas från mamma eller pappa på förskolan på morgonen. Är tanken att dessa barn skall tvingas uppleva en ny inskolningsperiod varje måndag?

Hur tror man att ett barn som är en vecka på ena förskolan och nästa vecka på den andra, året runt i 5 år, kommer att må?
Vart tog barnperspektivet vägen?