Om varslen på Volvo

Många av oss hade det på känn, men varslen på Volvo kom ändå som ett chockbesked. Den globala krisens följdverkningar har svept in över Göteborg på ett obehagligt sätt.

Innan jag började arbeta politiskt ägnade jag mig åt att hjälpa arbetssökande in på arbetsmarknaden. Jag fick där möta många människor som varit utan egen försörjning under väldigt långa perioder. Jag fick på väldigt nära håll uppleva deras desperation och frustration. Dessa minnen och upplevelser är fortfarande väldigt levande för mig. Jag blev därför upprörd när de första beskeden från regeringen var – vi gör ingenting. Man kan inte svara uppgivna och desperata människor som ser sin tillvaro ramla ihop med att vi tänker inget göra!

Med de erfarenheter jag har av att slussa människor in i arbetslivet krävde jag att regeringen skulle börja agera. Det visade sig att regeringen senare under den dagen då Volvo varslade faktiskt började agera. Det är bra.

Alliansregeringen har sedan den tillträtt varit duktiga på att få människor till eller tillbaka till ett jobb. Fler människor har fått tillbaka tron på framtiden under alliansregeringens tid. Det är annat än under sossarnas maktinnehav.

I medierna har ord lagts i min mun där jag påstås kritisera regeringens arbetslinje. Det är inte helt sant. Jag har kritiserat regeringen för att inte anpassa sina arbetsmetoder till en förändrad verklighet. De som påstår att jag skulle överge arbetslinjen är ute och cyklar.

Jag efterlyste en mångfald av verktyg för att klara hem arbetslinjen, inget annat. Det visade sig senare, på samma varseldag, att regeringen också hörsammat mitt och andras krav. För det kom pengar. Förvisso inga nya pengar, utan en omdisposition av ej förbrukade pengar. Det var handlingskraftigt och positivt! Jag hoppas att regeringen fortsätter att vara båda dynamisk, offensiv och så framåtsträvande som den varit sedan tillträdet.