Om SDF Frölunda och Weber

För en tid sedan skrev jag en motion som gick ut på att garantera alla göteborgs skolelever en god tillgång till skolpsykologer och skolkuratorer. Detta mot bakgrund av att kuratorer och psykologer dessvärre ofta betraktas som ”dyra professioner”, och därför något som man försöker spara pengar på genom att klara sig utan.

Jag föreslog därför att kommunstyrelsen skulle ta fram riktlinjer för hur många skolkuratorer och skolpsykologer det måste finnas per ett visst antal elever. Jag föreslog vidare att dessa riktlinjer skulle utformas i likhet med skolhälsovårdens riktlinjer för skolsköterskor och skolläkare. Syftet var alltså att införa ett minimikrav för tillgången på kurativ och psykologisk kompetens på stadens skolor.

Min motion har som brukligt gått på remiss till ett antal stadsdelsnämnder, vars remisssvar nu börjar droppa in. Så, vad säger man då ute i stadsdelsnämnderna om mitt förslag?

Stadsdelsförvaltningen i Frölunda resonerar i sitt svar på ett mycket märkligt sätt, och skriver bland annat:

”En reglering av nivån för skolkurator och skolpsykolog fångar inte in de varierade behov som finns vid olika tillfällen på olika skolor. Snarare kan en reglering bli motiv för att begränsa nödvändiga ökningar av kurators- och psykologinsatser.”

Frölundas stadsdelsförvaltning vill alltså avstyrka motionen med svepskälet att de tror att föreslagna riktlinjerna skulle resultera i färre skolpsykologer och skolkuratorer. Man tar sig för pannan och frågar sig om Frölunda verkligen beaktade FN:s Barnkonvention i sitt remisssvar, eller om det möjligen fanns andra intressen som vägde tyngre?

Det är i sammanhanget värt att notera att SDN Frölunda inte lever upp till gällande riktlinjer för antalet skolsköterskor och skolläkare. Den påstådda omsorgen om eleverna som motiv för att avslå min motion ekar därför något tomt.

Den berömde tyske sociologen Max Weber är fader till den mest klassiska byråkratimodellen av alla. Weber beskriver den ideala byråkratin som ett finslipat hierarkiskt maskineri som svarar exakt, effektivt, opersonligt och neutralt på politiska styrsignaler.

Webers tjänstemannaideal känns just nu avlägset!

Tidigare insatser för traumatiserade barn

Idag har jag lämnat in en motion till kommunfullmäktige om att inrätta små enheter där barn med traumatiska upplevelser, under en kortare tid, kan få ”landa” i en något mer skyddad miljö än den som den ordinarie förskolan utgör.

Behovet av att bli sedd och bekräftad är aldrig så stort som när ens trygghetsbas rycks undan. Detta gäller i synnerhet barn. Barn som har upplevt våld eller övergrepp, mist någon närstående i en olycka eller på annat sett utsatts för traumatiska upplevelser, har alla ett stort behov av att få bearbeta sina upplevelser i en liten och nära miljö med tillgång till professionellt stöd.

Enheterna skulle förslagsvis bemannas med erfaren förskolepersonal som genomgått krisutbildning, samt ha god tillgång till psykologisk kompetens. Personalen skulle även, utöver det direkta arbetet med barnen, utgöra ett viktigt föräldrastöd genom att vara tillgängliga för samtal i en situation där de flesta föräldrar är villrådiga.

Det finns idag god kunskap om risken med att människor på lång sikt kan utveckla kroniska besvär efter svåra upplevelser, och vikten av att de drabbade möts på ett anpassat sätt i ett tidigt skede. Att skapa en korttids-förskola för traumatiserade barn vore ett sätt att praktiskt tillämpa denna viktiga kunskap.

Skolläkare i tusendelar

– Är det rimligt att en skolläkare ensam skall ansvara för cirka 5.400 elever, uppdelade på två stadsdelar och 20 skolor – på en halvtid?
Tro det eller ej, men det råder delade meningar om saken!

Under rubriken ”Lediga jobb i Göteborgs Stad” kan man på stadens webbsida läsa att det annonseras efter en skolläkare till Askim/Tynnered. Av annonsen framgår det att den eftersökta skolläkaren ensam skall ansvara för cirka 5.400 elever uppdelade på två stadsdelar och 20 skolor – på en halvtid.

Jag tycker att det är ohederligt av s och mp att från kommuncentralt håll tala vackra ord om vikten av en god elevhälsovård, för att sedan inte låtsas om hur verksamheten bedrivs i praktiken ute i att stadsdelarna.

Jag kommer därför att interpellera Göran Johansson om vilka åtgärder han avser vidta med anledning av att stadsdelar bevisligen fortsätter att bryta mot kommunfullmäktiges riktlinjer för Skolhälsovården.

Om kristdemokraterna fick bestämma ...

I går så var det äntligen dags att få presentera kristdemokraternas budgetförslag för Göteborg 2009.

Genom konkreta satsningar på barnomsorgen, elevhälsovården, familjen och äldreomsorgen vill vi göra Göteborg till en ännu bättre stad att leva i; en stad där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter. Läs budgeten här!

Fram för frivilligarbete!

Idag beslutade kommunstyrelsen att bifalla intentionerna i min motion om att stödja och vidareutveckla volontärverksamheten i Göteborg. Kul!

Jag tror nämligen att den positiva behandling av min motion kommer leda till att fler kan gå från att vara passiva medborgare till att bli aktiva medmänniskor. Göteborgare som gör en insats för att hjälpa och glädja andra, upplever själva samhörighet och en känsla av betydelsefullhet. Denna form av delaktighet är också en viktig del i den demokratiska processen. Det är därför glädjande att sociala resursnämnden nu får i uppdrag att ta fram en strategi för hur man kan främja volontärverksamheten i Göteborg.

På s-fronten intet nytt

Idag presenterade s och mp sitt förslag till stadens budget. Som så ofta är det dock vad den politiska minoriteten väljer att inte skriva om i sin budget som är det intressanta.

Det råder nämligen i deras förslag en total avsaknad av åtgärder för hur Göteborg skall komma tillrätta med det faktum att stadens medborgare behandlas olika beroende på i vilken stadsdel man bor.

För varför skall somliga göteborgare boende inom till synes godtyckligt uppdragna gränser ges en markant sämre kommunal service än övriga göteborgare? Varför skall barn som råkar bo i en viss stadsdel få lida av färre lärare i skolan och fler barn i förskolegrupperna? Om detta hade det varit intressant att läsa i budgeten.

Det är dock glädjande att se att majoriteten väljer att lyfta fram barn och ungdomars psykiska ohälsa som ett viktigt problem. Det hade dock varit klädsamt om man gjort en tydligare koppling till skolornas elevhälsovård, samt följt upp de fagra orden med konkreta åtgärdsförslag eller pengar.

Garantera eleverna tillgång till kurator

Trots den allvarliga situationen vad gäller barn och ungdomars psykosociala hälsa (som jag bland annat skrivit om här), saknar idag många av göteborgs skolor fullvärdiga elevhälsoteam, och i åtskilliga fall ingår inte någon psykologkompetens överhuvudtaget.

Kuratorer och psykologer uppfattas dessvärre ofta som ”dyra professioner”, och därmed något som man försöker spara pengar på genom att klara sig utan. Beklagligt nog finns det idag inte något formellt hinder att skära ner på dessa så viktiga yrkesgrupper. Detta då Göteborgs Stad saknar riktlinjer för i vilken omfattning stadens elever skall ges tillgång till psykologisk kompetens.

Jag har därför idag lämnat in en motion om att Göteborgs Stad skall ta fram riktlinjer för att garantera eleverna tillgång till skolkuratorer och skolpsykologer. Dessa riktlinjer skulle förslagsvis kunna utformas som skolhälsovårdens riktlinjer som anger hur många skolsköterskor och skolläkare det måste finnas per ett visst antal elever.

Att endast erbjuda Göteborgs elever tillgång till en redan hårt överbelastad skolsköterska några timmar i månaden är inte tillräckligt. Vi måste ta våra barns och ungdomars hälsa på större allvar än så!

---
Uppdatering:
Idag 13/10 skriver Metro om problematiken ovan: