Så har fotbollsallsvenskan dragit igång igen. Trots att årets upplaga är ett göteborgsallianslag fattigare, är det ändå en efterlängtad premiär. De medföljande så kallade fotbollssupporters som föredrar att krossa flaskor, vandalisera och puckla på varandra och andra är dock inte fullt lika efterlängtade. I år var de särskilt på alerten - årets första huliganslagsmål förekom årets första mål. Och som vanligt hamnar fotbollen i skymundan och vi tvingas prata om säkerhet, polisinsatser, kostnader för vandalisering, otrygghet och annat som inte har ett dyft med fotboll att göra. Så otroligt tröttsamt och onödigt.
Självklart har klubbarna ett stort ansvar när det gäller hur deras respektive supporters uppför sig. I de alra flesta klubbarna jobbar man också hårt med frågan och har väl fungerande samarbeten med supporterpolisen. Men samtidigt skall man veta att fotbollshuliganer faktiskt har väldigt lite med fotboll att göra. Dessa killar - och för all del också tjejer, även om det till allra största delen rör sig om killar - använder ofta supporterklubbarna som ett slags alibi för att ställa till med bråk. Det mest extrema exemplet på detta är ju de arrangerade slagsmålen som ju äger rum på en förutbestämd tid och plats. Och som slagsmålet i Gamlestaden mellan GAIS- och Hammarbysupporters visar, inte ens på samma dag som matchen... Så man får akta sig på att lägga över hela ansvaret och skulden på klubbarna. Det så kallade fotbollsvåldet är inte i första hand ett problem inom sporten, utan ett samhällsproblem och skall också hanteras som ett sådant.