Får man heta vad man vill?

Eller kanske snarare - får man heta vad föräldrarna vill? Ett par i Kungälv vill döpa sin dotter till Metallica. Trots att de hade kollat med Skatteverket på förhand och fått beskedet att det var okej, blev det kalla handen när de skulle anmäla namnet till samma myndighet. Motiveringen var att Metallica var namnet på en känd hårdrocksgrupp och dessutom närbesläktat med ordet metall (!?). De överklagade till länsrätten och fick rätt, och nu väljer Skatteverket att driva frågan vidare till kammarrätten. I sin överklagan skriver de att "associationerna kring namnet är inte enbart smickrande".

Visst kanske det skall finnas gränser för hur dålig smak man får ha som förälder. Det ska till exempel inte vara okej att döpa sina barn till svordomar eller könsord eller liknande om någon nu skulle vilja det. Men måste man inte utgå ifrån att föräldrarna inte vill ge sina barn namn som uppenbart kommer att vara till skada för dem? Och vad är egentligen skadligt? Är det att ha ett ovanligt nam som till exempel Metallica eller Ametist eller Månfare eller Solstråle? Eller är det att ha ett vanligt namn som är lätta att rimma på som till exempel Nora eller Ulla? Eller det är kanske de barn som av sina mindre hippa föräldrar tilldelas namn som Ingegerd, Roland eller Rolf som har det värst?