torsdag, augusti 30, 2007

Äntligen

För att göra en lång historia kort. Som fackligt aktiv i Mölndal, innan jag sadlade om till politiken, jobbade jag med frågan om arbets- och skyddskläder för personal i kommunens kvinnodominerade yrken, som till exempel förskola och hemtjänst. Bland det första jag gjorde som stadsekreteterare var att förse det dåvarande kommunalrådet med en motion om en översyn av behovet av arbets- och skyddskläder i våra stadsdelar. Motionen bifölls av samtliga partier och den utredning som gjordes visade att det vid samtliga stadsdelsförvaltningar fanns ett behov av förbättringar. Behoven fanns – föga förvånande – främst inom de kvinnodominerade yrkena. När det gällde de mansdominerade förvaltningarna var utrustningen mer än väl tillgodosedd. Vissa yrkesgrupper hade till och med tillgång till arbetskalsonger, medan förskolepersonalen saknade så självklar utrustning som till exempel regnkläder, stövlar, vantar och mössor. Man skulle kunna tro att ett sådan uppenbart exempel på bristande jämställdhet skulle resultera i en febril aktivitet, såväl i stadsdelarna som hos den politiska majoriteten i staden. Så var dock inte fallet. Istället hände ingenting. Vid det här laget var jag själv kommunalråd och ställde som sådan ett antal interpellationer om frågan, men insåg snart att frågan hade hamnat i malpåse och lade därför en ny motion om att förse personalen inom hemtjänst och förskola med skyddskläder. Denna gång avslog man med hänvisning till att det var varje enskild förvaltnings eget ansvar att se till att deras personal hade de kläder de behövde. Därefter följde ett antal debattartiklar och ytterligare någon interpellation, och nu tycks det ha gett resultat. En ny kartläggning visar att man i samtliga stadsdelar nu antingen har försett personalen med de kläder de behöver i sitt arbete, eller i sämsta fall är på gång att göra det. Som ni förstår är det en häftig känsla att se något man har kämpat för i många år bli verklighet, samtidigt som det infinner sig en slags tomhet. Skyddskläderna var – och är – en hjärtefråga.