måndag, oktober 19, 2009

Om att sätta barns behov i centrum

Igår visades Thomas Kangers dokumentär Barnhemmens döttrar på SVT. Filmen skildrar kvinnor som blivit omhändertagna av samhället. Bland många tragiska livsskildringar är det den onda cirkelns förbannelse som berör mig starkast. Flickor som blivit omhändertagna av samhället löper nämligen extremt stor risk att själva få sina barn omhändertagna. Filmaren har grävt i arkiven och granskat 320 flickor på två barnhem i Göteborg. Av dessa flickor har varannan flicka som blivit omhändertagen blivit fråntagan vårdnaden som sina barn. Varannan flicka! Vilken oerhörd tragik och vilket fatalt misslyckande från samhällets sida!

Nu på morgonen har jag varit på ett seminarium om barnperspektivet. Att sätta barns behov i centrum låter som en självklarhet för många av oss, men verkligheten visar att så inte är fallet.

Om vi skall få ett samhälle där färre barn behövs omhändertas behöver vi jobba hårt på att stödja familjerna i deras ofta svåra situation, samt att skapa förutsättningar för att föräldrarna skall få tillbringa mer tid med sina barn. En som förstått detta är Marcus Birro: