Efter en lång och tröttsam dag, följt av en kväll med kommunfullmäktige kommer jag hem och möts av ett under. Livet stannar upp och allt jobbigt är som bortblåst när jag öppnar ett mail från vår dotter med en bild på vårt kommande barnbarn. Ni vet han (Thure enligt de blivande syskonen Tindra och Thea) som jag beskriver som halv under min presentation och som kommer till denna värld i nu sommar. Ögonen tåras och tankarna far fram och tillbaka i mitt huvud. När vår dotter, mamman till dessa tre underverk, låg i min mage fanns det bara en trätratt som barnmorskan lyssnade i för att höra hur snabbt hjärtat slog. Bilder var helt otänkbart. Nu bodde vi visserligen i Storlien på den tiden och där kom inte den moderna utrustningen fram lika snabbt som i andra delar av Sverige. När jag väntade vårt andra barn minns jag att jag, rejält imponerad, berättade för en vänninna i Göteborg att jag minsann hade fått höra hans hjärtljud i någon form av transistorapparat. Väldigt high-tech. Vänninan blev dock inte fullt så imponerad eftersom man tydligen hade kunnat det i flera år i Göteborg. Och nu får man ett underbart, detaljrikt kort som man kan scanna in och skicka till vem man vill, vart man vill. Det är bara så fantastiskt!
Men tillbaka till Thure... Han hade precis samma näsa som en av våra pojkar! Jag minns på BB att när han gnuggade näsan mot de sträva lakanen blev den alldeles röd och han såg så näpen ut. Nu när jag ser bilden kommer alla minnen fram, visst är det ett under! Han ser precis ut som alla andra liljesandare.. redan. Om du visste vad vi väntar och längtar efter dig Thure!
Tänk vilken tur att man träffar rätt man så tidigt som jag gjorde. Att jag har fått glädjen av att ha en stor familj utan att vara lastgammal och förhoppningsvis får man uppleva ett antal fler glädjeämnen och under på vägen. Åhhh vad jag ska njuta!!!!
skip to main |
skip to sidebar
