Socialdemokraterna och det mångkulturella samhället

I dagens GT finns en debattartikel från undertecknad. Dessvärre är artikeln så kraftigt nedkortad att flera av mina poänger gått omintet. Nedan följer artiklen i sin helhet:

Socialdemokraterna och det mångkulturella samhället

En ny debattvända om friskolor, i synnerhet sådana som betecknas som "religiösa", tycks vara under uppsegling.

Kritiken mot konfessionella skolor har ofta handlat om att de skulle öka segregationen och försvåra möten över religiösa gränser. Detta till skillnad från de kommunala skolorna som man menar är tvärkulturella mötesplatser där rik möter fattig, svensk möter invandrare och muslim möter kristen.

Problemet med detta argument är att det utgår från en idealbild som saknar verklighetsförankring. För den bistra sanningen är ju att i den kommunala skolan går man tillsammans med de som bor i samma bostadsområde, vilket så gott som alltid innebär socioekonomiskt homogena klasser. Vad socialdemokraterna förtiger är ju att det är tack vare friskolereformen som det finns möjlighet för muslimska bergsjöbor och kristna skärgårdsbor att exempelvis gå i samma musikklass som ateistiska linnébor. Sedan kan man givetvis beklaga att inte detta sker i större utsträckning, men det är liksom en annan fråga.

Allt fler inser dock det nödvändiga i att försöka integrera religionen som en naturlig del i samhället. I varje fall de som vill bejaka det mångkulturella samhället. Socialdemokraterna fortsätter dock med en integrationspolitik som ser olikheter som ett hot och försöker stöpa alla efter samma mall. Hur annars skall man tolka deras motvilja till skolor med konfessionell inriktning?

Socialdemokraterna har sedan länge odlat myten om staten och skolan som garanter för det neutrala och upplysta samhället. Bakom denna tanke döljer sig dock en förlegad upplysningsfilosofi med tro på att staten med neutral information kan utbilda bort kulturella skillnader, allt i syfte att uppnå ett harmoniskt enhetssamhälle.

För upplysningstroende socialdemokrater blir religionen i detta sammanhang ett problem, då den vägrar att underordna sig en trygg byråkratisk landstingsordning.

Detta hindrar dock inte socialdemokraterna från att göra sitt bästa för att stänga ute religionen från offentligheten. Kan man inte döda religionen, så kan man i alla fall oskadliggöra den genom förpassa den till den privata kammaren, tycks man resonera. Allt enligt det gamla påhittet om att religion skulle vara en privatsak.

Det råder dock ingen tvekan om att denna hållning är en återvändsgränd. Inte minst därför att att religion är ett primärt mänskligt behov. Att religion skulle vara en ren privatsak är alla diktatorers önskedröm. Varför skulle annars alla totalitära system genast vilja ha total kontroll över trossamfunden?

I tidskriften Arena (oktober 2007) tar den socialdemokratiska Broderskapsrörelsens ordförande Peter Weideryd ställning mot principen om religion som privatsak. Han säger:

"För det första är religion en andlig erfarenhet som är privat. Men andra delar går inte att skilja från samhället. Dels bär religionen ett slags radikal etik som handlar om förhållningssätt till andra, till samhället och framtiden. Dels är religionen identitetsbärare. Båda är politiska frågor … Vi trodde i vårt ganska homogena samhälle att vi lyckats förpassa religionen till den privata sfären. Men när andra erfarenheter anlände med invandringen upptäckte vi att de nöter på varandra och att vi saknar redskap att hantera det nya läget … Föreställningen om religion som privatsak är en historisk parentes."

Det är därför beklagligt att socialdemokraterna i Göteborg fortsätter att motarbeta fristående skolor med konfessionell inriktning. För mig som kristdemokrat är fristående skolor ett självklart inslag i skolväsendet. Lika självklart är det att de ska verka under samma regler som andra skolor, och att deras efterlevnad av läroplanen därmed skall kontrolleras.

Att som socialdemokraterna ställa sig på tvären och avvisa "föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse", är inte bara maktfullkomligt, utan står även i strid med Europakonventionen och svensk lagstiftning!

Det är därför hög tid för socialdemokraterna att inse att frågan inte kan handla om hur man ska fördriva religionen från samhället. Frågan måste ju istället vara hur vi kan skapa förutsättningar för hur våra olika trosföreställningar kan samexistera i fred och med respekt för varandra. Den som är trygg i sin identitet och i sin tro kan både bejaka nya människor och samtala om skillnader i övertygelser och värderingar.

Göteborg är idag en stad som präglas av mångfald. Mer än var femte person som bor i staden är född utomlands. Ännu fler har utländsk bakgrund. Allteftersom olikheterna blir fler kommer vi allt närmre ett vägval.

Vilken väg skall vi välja för att leva tillsammans i ett harmoniskt Sverige? Vi kan välja att fortsätta med en integrationspolitik som ser olikheter som ett hot och vill stöpa alla efter samma mall, eller så kan vi välja att välkomna mångfalden och se den som en tillgång.

Om man vill gå den senare vägen är en positiv hållning gentemot friskolor, även de med konfessionell inriktning, ett första steg!


Carina Liljesand, kommunalråd för Kristdemokraterna i Göteborg