Socialdemokraterna och det mångkulturella samhället, Rond 3

Ansvarigt kommunalråd för skolfrågor i Göteborg, Ann Lundgren (s), gav mig svar på min artikel om konfessionella friskolor i GT den 20/9.
I dagens GT återfinns min kontrareplik:

Ann Lundgren gör i GT den 20/9 ett mindre lyckat försök att bemöta min debattartikel om konfessionella friskolor. Istället för att svara på mina frågor om socialdemokraternas syn på religion och integration hemfaller hon åt trött retorik, och anklagar mig för tre ”generalfel”:

Det första av dessa generalfel bestod enligt Lundgren i att jag påpekade att man i den kommunala skolan går tillsammans med dem som bor i samma bostadsområde. Detta innebär så gott som alltid socioekonomiskt homogena klasser, och främjar till skillnad från friskolor, inte integration. Generalfelet, menar Lundgren, ligger i att jag i detta sammanhang inte problematiserade boendesegregationen.
Med boendesegregation avses mycket förenklat det beklagliga faktum att det i stort sett bara finns villor i sydvästra Göteborg, och i stort sett bara hyresrätter i nordost. Grunden borde vara att bygga samhället så att bostadsområdena är mindre homogena, menar Lundgren. Lysande, säger jag! Synd bara att denna insikt drabbat socialdemokraterna först nu. För ingen annan än de bär ju ansvaret för den politik som gett oss ett boendesegregerat Göteborg.

Vad det andra generalfelet skulle bestå i är lite svårare att uttyda. Jag tolkar det dock som att Lundgren är arg för att jag påpekar det uppenbara i att den kommunala skolan inte är de tvärkulturella mötesplatser som man utmålar dem som i den socialdemokratiska retoriken.

Det tredje generalfelet tycks bestå i att jag skulle vara okritisk i min syn på konfessionella friskolor. Lundgren gör här ett stort nummer av att undervisningen måste grundas på vetenskaplighet och kunskap. Men att framhålla sådana självklarheter som argument mot konfessionella friskolor visar ju bara att hon totalt saknar kunskap om de villkor och regler som reglerar dessa, liksom alla andra, skolor. Självklart skall även konfessionella friskolor följa läroplanen och skolverkets riktlinjer, vem har hävdad något annat?

Min ursprungliga fråga handlade ju om varför socialdemokraterna, trots riktlinjer om vetenskaplighet och Europakonventionens ord om ”föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse", fortsätter att motarbeta konfessionella skolor.

Varför blundar socialdemokraterna för de positiva effekter, för integration såväl som undervisning, som det innebär att känna sig hemma i ett språk och en kultur. Detta då den som är trygg i sin identitet och i sin tro, både kan bejaka nya människor och samtala om skillnader i övertygelser och värderingar.

Lundgren påpekar förnumstigt att ”den största otjänsten vi kan göra våra barn är att utsätta dem för en ensidig livsåskådning som också kan minska toleransen gentemot andra religiösa uppfattningar i samhället”.
Min poäng var just att socialdemokraterna, genom att motverka religion till förmån för sin närmast religiösa föreställning om det neutrala sekulära förnuftet, gör sig skyldiga till just denna intolerans mot religiösa uppfattningar i samhället.