Idag kan man läsa i GP att en förskola i Linnéstaden startar en grupp med 27 barn i en grupp. Tjugosju ett-, två-, och treåringar i en enda grupp! Är det månne detta som avses med ett socialdemokratiskt barnperspektiv?
Faktorer som personaltäthet och gruppstorlek har stor betydelse för kvaliteten inom förskolan. Detta då låg personaltäthet och stora grupper har negativa effekter på barns språk- och identitetsutveckling samt bidrar till ökad stress bland barn och personal. När kristdemokratiska politker i stadsdelarna försökt få till stånd en diskussion om kvalitetsmått inom förskolan, har förslag om att införa mått för grupstorlekarna blankt röstats ner.
Det ansvariga kommunalrådet för förskolan bollar dock över frågan om det är lämpligt att ha 27 barn i en avdelning till tjänstemännen. Läpparnas bekännelse till barnperspektivet, men verkligheten är uppenbarligen en helt annan. Detta är SDN-systemets mest cyniska sida. Kommunledningen skyller på tjänstemännen i stadsdelarna, och stadsdelarna skyller på kommunledningen. Resultatet blir att ingen behöver ta politiskt ansvar. Praktiskt om man sitter vid makten, men cyniskt för de göteborgare som drabbas av politiken!