Mycket tyder på att barnmisshandeln ökat i Sverige rapporterar Ekot. Det är i dagsläget något oklart om ökningen kan hänföras till nya dignosticeringsmetoder eller om det rör sig om en reell ökning. Även Rädda Barnen vitttnar dock om en ökning av samtal från oroliga föräldrar där någon part misshandlar barnet, antingen i systematiskt, eller enstaka gånger i frustration.
Orsakerna har oftast en komplex bakgrund. Det kan handla om stress och trötthet men också olika påfrestningar som till exempel arbetslöshet, ekonomiska problem, missbruk, psykisk sjukdom eller svåra upplevelser hos barnets föräldrar. Problemet är att föräldrar som i frustration till exempel skakar sina barn ofta inte har någon att prata med. Att som förälder vända sig till BVC med denna typ av problem är naturligtvis behäftat med rädsla för att för att bli journalförd, och att de social myndigheterna skall komma och ta barnen ifrån dem.
Vad gör vi då med de föräldrar som är oroliga och vill ha hjälp för sin egen eller sin partners beteende, men inte vill bli journalförda? Jag menar att vi i Göteborg borde inrätta mottagningar dit man anonymt fick komma och samtala om sitt föräldraskap. En sorts "hälsostugor" som skulle vara bemannade med kloka människor med föräldraerfarenhet, gärna med kunskaper i folkhälsa och psykologi, dit man kunde vända sig med frågor om föräldraskap.
I dagens samhälle står många föräldrar relativt ensamma med ansvaret för sina barn. Det är därför viktigt att stötta föräldrarna både under spädbarnstiden och ungdomsåren. Ett sådant föräldrastöd kan se ut på olika sätt och bedrivas med olika intensitet. Gruppsamtal för nyblivna föräldrar är ett exempel. En gemensam nämnare för de olika sorternas föräldrastöd är dock att deltagandet ska vara frivilligt. Genomförandet bör också ske med ödmjukhet och stor respekt för föräldrarnas självbestämmande.
Lyssningstips: P1 Morgon om barnmisshandel